Atlas Shrugged

Atlas Shrugged – The mövie har premiär om några månader, och här är den förvånansvärt snygga trailern.

Oavsett kvaliteten kan man misstänka att den enda recensionen i svensk tyngre media kommer att inhysas på Svenska Dagbladets ledarsida. Kultursidor etcetera lär inte ta i filmen med tång.

Också många som är sympatiska till Ayn Rands budskap brukar se henne som lite väl kategorisk och förenklande. Schablonen är att hon idealiserade företagare och såg dem som nobla hjältar, men stämmer den?

Ja, nog förekommer sådana schabloner i Atlas, men Rand har inte gjort någon hemlighet av att det är just idealbilder. Och för varje idealtyp finns ett minst lika utpräglat industrialistkräk – Orren Boyle och James Taggart för att nämna två.

Man kan väl säga att företagarna i boken egentligen representerar entreprenörskapets janusansikte: å ena sidan den produktive entreprenören, å andra sidan den destruktive rent-seekern. Vad de förenas i är deras näsa för vinstmöjligheter. Skillnaden är hur vinsten ska göras. Competition versus coercion.

Fråga folk (nåja, min bekantskapskrets är ett ganska selektivt urval) vad de anser om USA och de svarar att de hatar den federala staten (kriget mot terrorismen och narkotikan, penningpressen, de abnorma stödpaketen osv) men älskar människorna för deras framåtanda och entreprenörskap. Det slog mig att just detta – en maktfullkomlig regleringsivrig stat och driftiga entreprenörer med ögon för nya möjligheter – är en riktigt dålig kombination.

Följ William Baumol och anta att det i ett samhälle finns en given stock entreprenörer, och att det är institutioner och policies som avgör huruvida de kommer att ägna sig åt produktivt eller destruktivt entreprenörskap. Är det inte tänkbart att det i ett samhälle med fler driftiga entreprenörer (som i USA jämfört med Sverige) är större risk att usla policies, när de väl kommit på plats, ”fastnar” mer eller mindre för gott? Detta eftersom skickliga rent-seekers vidtar mått och steg för att ha fortsatt möjlighet att mjölka dessa policies så länge de bara kan. Bygg upp en infrastruktur kring en policy så att det blir politiskt omöjligt att dra tillbaka den.

Om det ligger något i denna tanke bådar det inte särskilt gott för USA, givet policyreaktionerna på finanskrisen. Filmen Atlas Shrugged kan således komma att kännas relevantare än vi tror ur ett public choice-perspektiv.

2 Responses to “Atlas Shrugged”


  1. 1 JGradus februari 25, 2011 kl. 4:15 e m

    Jag har aldrig förstått moderna liberterianer fascination med Ayn Rand, för mig känns det som moderna sossar som hävdar att Marx är källan till all kunskap.

  2. 2 Niklas Elert mars 3, 2011 kl. 12:21 e m

    Hej, ursäkta sent svar, har varit sjuk. Ja, det kan ibland kännas lite sekteristiskt, dock snarare bland hennes egna följeslagare, objektivister/randianer än bland libertarianer i allmänhet. Libertarianer hade Rand själv inte mycket till övers för, som framgår här: http://www.aynrand.org/site/PageServer?pagename=education_campus_libertarians
    ”…Libertarians are a monstrous, disgusting bunch of people…”

    Pjäsen Mozart was a red, av den kände österrikaren/libertarianen Murray N Rothbard, är en ganska rolig satir över Rand och hur oliktänkande behandlades. http://www.lewrockwell.com/rothbard/mozart.html
    Dock ska tilläggas att Rothbard själv hade tämligen kompromisslösa åsikter, och ja, precis som det finns gott om folk som tror att ”Ayn Rand sade…” är ett winning argument så finns det gott om folk som lika högtidsfullt hänvisar till Rothbards ord som vore det en bibeltext.
    Jag tycker personligen att både Rand och Rothbard är fascinerande personligheter som hade en hel del vettigt, och en hel del ovettigt, att säga. Det finns ingen anledning att behandla dem som ofelbara bara för att deras intellektuella prestationer är imponerande. Se exempelvis detta inlägg på föregående blogg med efterföljande kommentarer:
    http://germaniablogg.wordpress.com/2009/07/19/apollo-vs-dionysos-tvang-vs-frivillighet/


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Jag som bloggar här heter Niklas Elert. Till vardags jobbar jag på Ratio - Näringslivets forskningsinstitut. Jag är liberal i sociala och ekonomiska frågor.

Jag skriver för diverse tidningar på mer eller mindre regelbunden basis och har flera kreativa strängar på min lyra. Jag och min gode vän Jonas Sigedal har tillsammans skapat julkalendern Kommunen och skrivit det satiriska eposet Germania som gavs ut på Hydra Förlag 2008. Kommande projekt är en science fiction-roman med arbetsnamnet Rymdsalongen.


%d bloggare gillar detta: