I kristallkulan

År 1931 bad New York Times, med anledning av sitt åttioårsjubileum, ett antal prominenta herrar (ja, för de var såklart enbart herrar) förutsäga hur livet skulle te sig åttio år in i framtiden, år 2011. Tyvärr är artiklarna ännu inte tillgängliga för ickeprenumeranter, men den här bloggen har tagit del av dem och jämfört förutsägelserna med utfallet. Schpännande! Ty som en av ”spåtanterna”, Henry Ford, uttryckte det:

To make an eighty-year forecast may be an interesting exercise, first of the imagination and then of our sense of humility, but its principal interest will probably be for the people eighty years on, who will measure our estimates against the accomplished fact. No doubt the seeds of 1931 were planted and possibly germinating in 1851, but did anyone forecast the harvest? And likewise the seeds of 2011 are with us now, but who discerns them?

Och om vi upprepar samma övning i dag, vad kan vi säga om framtiden? I en TED-podcast från 2009 förutspår ekonomen Alex Tabarrok att genomsnittlig BNP per capita i världen kommer att vara 200 000 dollar år 2100 (cirka, tio minuter in, min avskrift):

This is a rather modest prediction. In Kurzweilian terms this is gloomy. In Kurzweilian terms I’m like the Ior of economic growth. … What about a Great Depression? Well let’s take a look. … Let’s imagine you are an economist in 1929 trying to forecast future growth in the United States, not knowing that the economy was about to go off a cliff, that we were about to enter the greatest economic disaster certainly in the 20th century. … What actually happened? We went off a cliff, but we recovered. In the second half of the 20th century growth was even higher than anything you would have predicted based upon the first half of the 20th century.

2 Responses to “I kristallkulan”


  1. 1 Kristoffer december 16, 2010 kl. 9:49 f m

    Verklich schpannade!

    Det slar en hur lite framtidshopp majoriteten av var generation har. Vem skulle kunna gora samma forutsagelse idag utan att tvingas lista tio scenarie pa undergang for att undvika en kritisk insandarstorm.

    Det enda jag oroar mig for infor framtiden ar var generations tilltro till att vi kommer att losa de utmaningar, vilka de an ma vara, vi har framfor oss.

    Det som dock inger hopp ar att vi ar manga som inte tillhor den ovan namnda majoriteten…

  2. 2 Niklas Elert december 16, 2010 kl. 3:18 e m

    Ja, givetvis är det viktigt med olyckskorpar – det är så vi ständigt förbättrar vår lott: genom att identifiera problem och lösa dem. Men det viktiga är att ingen föreslagen lösning tillåts dominera över alla de andra, ex med politikens hjälp: att exempelvis identifiera ekonomisk tillväxt som lösningen på många av framtidens och dagens problem har exempelvisn fått Benjamin L. Friedman (i för övrigt utmärkta The Moral Consequences of economic growth) att föreslå att staten ska gå in och subventionera tillväxten, vilket i mitt tycke känns som ett recipe for disaster.

    Bra citat från en tidigare bloggpost jag skrev angående klimatförändringarna:
    ”In every sector you find people who are very optimistic about the potential of their technology to make a big difference and I think that’s great. That’s the view we want technologists to have, but we know from history that not everything pans out. We need a large portfolio. We should invest in taking carbon out of the atmosphere, but also wind, solar, advanced nuclear power, tidal power and so on. We don’t know what the winners are going to be. The historical record of governments and others trying to pick winners in the technology race is not very good.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Jag som bloggar här heter Niklas Elert. Till vardags jobbar jag på Ratio - Näringslivets forskningsinstitut. Jag är liberal i sociala och ekonomiska frågor.

Jag skriver för diverse tidningar på mer eller mindre regelbunden basis och har flera kreativa strängar på min lyra. Jag och min gode vän Jonas Sigedal har tillsammans skapat julkalendern Kommunen och skrivit det satiriska eposet Germania som gavs ut på Hydra Förlag 2008. Kommande projekt är en science fiction-roman med arbetsnamnet Rymdsalongen.


%d bloggare gillar detta: