Superkrafter och äganderätten

Min nya favoritblogg The Law and the Multiverse tar i dag upp en tråd som en superhjälte-älskande libertarian inte kan annat än gå loss på: Superpowers as personal property. Sammanfattningen:

There is a good argument for treating superpowers as property or at least a kind of quasi-property in many circumstances. This treatment might lead to occasional complications, but it would also bring a lot of advantages and protections to superpowered individuals.

En libertarian som anser att alla rättigheter egentligen utgår från äganderätten kan nog inte annat än hålla med. För att citera övergurun Rothbard:

Take, for example, the ”human right” of free speech. Freedom of speech is supposed to mean the right of everyone to say whatever he likes. But the neglected question is: Where? Where does a man have this right? He certainly does not have it on property on which he is trespassing. In short, he has this right only either on his own property or on the property of someone who has agreed, as a gift or in a rental contract, to allow him on the premises. In fact, then, there is no such thing as a separate ”right to free speech”; there is only a man’s property right: the right to do as he wills with his own or to make voluntary agreements with other property owners.

Den intressanta frågan blir följaktligen när/var/hur man som superhjälte har rätt att använda sina krafter. Man behöver bara bläddra i valfri serietidning för att inse att det är en fråga som vissa hjältar inte reflekterar tillräckligt över. Spider-man använder exempelvis sitt mantra att ”med stora krafter följer ett stort ansvar” för att rättfärdiga inblandning i praktiskt taget allt här i världen han betraktar som problematiskt.

Men när började han leva efter detta mantra? Jo, efter att han a)använt sina krafter till att tjäna pengar och i samband med detta b)underlät att stoppa en tjuv som c)senare dödade hans morfar. Men b och c följde för det första inte direkt av a, så jag kan inte se att det skulle vara något direkt fel i att använda sina krafter kommersiellt (vilket ju typ är en den enda restriktionen han ålägger sig).

Förvisso, b kanske resulterade i c, men man behöver inte vara särskilt Hayekiansk för att inse att han omöjligt hade kunnat veta vad konsekvenserna av sin underlåtenhet att handla skulle bli. Tvärtom: i en värld där ingen har perfekt information leder goda intentioner inte nödvändigtvis till goda resultat, något exempelvis denna säkerligen välmenande biståndssatsning illustrerar.

0 Responses to “Superkrafter och äganderätten”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Jag som bloggar här heter Niklas Elert. Till vardags jobbar jag på Ratio - Näringslivets forskningsinstitut. Jag är liberal i sociala och ekonomiska frågor.

Jag skriver för diverse tidningar på mer eller mindre regelbunden basis och har flera kreativa strängar på min lyra. Jag och min gode vän Jonas Sigedal har tillsammans skapat julkalendern Kommunen och skrivit det satiriska eposet Germania som gavs ut på Hydra Förlag 2008. Kommande projekt är en science fiction-roman med arbetsnamnet Rymdsalongen.


%d bloggare gillar detta: