En superhjältehelg

för inmundigande av genrens främsta rullar genom tiderna tänkte jag organisera under hösten. A Comic Book Blog listar de tio bästa superhjältefilmerna, inklusive njutbara trailers. Och det är en uppsättning som knappast går av för hackor – flera av dem landar högt på min mentala rankning över bästa filmer alla kategorier. (För jag är inte biased)

Som liten var det få saker jag önskade så mycket som att man skulle göra film av mina hjältar. En av anledningarna var att jag – i synnerhet under en period i slutet av mellanstadiet början av högstadiet – skämdes över min hobby. Filmerna skulle, resonerade jag, normalisera superhjältarna och göra mitt abnorma intresse socialt accepterat. Men det enda som kom var Blade och Batman och Robin…

I efterhand är jag glad att det dröjde så länge som det gjorde innan Marvel och DC började göra superhjältefilm på allvar. Tekniken hann fatt visionerna. Habila specialeffekter var, tror jag, en viktig (men långt i från avgörande – vilket såväl de högkvalitativa gamla Stålis- och Batman-rullarna som de nya men usla Fantastic Four-filmerna indikerar) förutsättning för att kunna fokusera på bra storytelling.

Och faktum är att flera av filmerna, inte minst Spindelmannen-, X-men-, och nya Batman-franchisen, på många plan slår det bästa serieförlagorna har att erbjuda avseende berättandet. Man har lyckats ”skapa en värld” (i brist på bättre ord) – myllrande, sammanhållen och verklig på sitt eget extraordinära vis. Professor Charles Xaviers Skola för Begåvade Ungdomar är mycket mer en akademi än vad den någonsin varit i serietidningen, och mutanternas närvaro i det allmänna medvetandet och storpolitiken har aldrig känts så påtaglig. Spindelmannens New York och Batmans Gotham blir också verkliga platser på ett sätt man knappt trodde vore möjligt.

Kanske har Spindelmannen och X-men nått vägs ände på film för den här gången. Batman är förhoppningsvis en annan historia. Därtill är jag mycket nyfiken på att se hur Avengers-projektet skall utfalla. Jag har aldrig följt denna supergrupp särskilt noga, men man måste ändå imponeras av ett projekt som ämnar samla åtminstone fyra andra filmhjältar (Iron Man, Hulk, Thor och Captain America) under en och samma flagg – ett skapande inte så mycket av en värld, som av ett (Marvels) universum. Förmodligen tar man sig vatten över huvudet – men jag gillar att The House of Ideas satsar så högt man bara kan.

3 Responses to “En superhjältehelg”


  1. 1 Jonas Sigedal augusti 31, 2010 kl. 7:53 e m

    Jag oroar mig lite – som ett fan av framförallt Iron Man av de fyra nämnda Avengers-hjältarna – för att det blir svårt att få ihop filmen Avengers. Jag får för mig att de olika seriehjältarna tillhör olika universa och skulle passa illa in i varandras. I en serietidningsmiljö finns säkerligen större möjligheter att tänja och dra i gränserna, men i och med etableringen av exempelvis Iron Mans universum har vissa ramar för filmvärldarna redan fastställts. Den dimension eller det gudarnas rike från vilket Thor härstammar passar helt enkelt inte in i Iron Mans strikt teknologiska universum. Det är nu möjligt att de löser det väldigt snyggt, kanske med enkla knep som man gjorde när man ”uppdaterade” Spider-Mans genetik eller uppfann X-Men-akademien (rätta mig om jag har fel), eller att man helt enkelt fixar en väldigt bra förklaring om att Thors dimension minsann alltid funnits i den här världen. Nåväl, även om jag ser fram emot filmen så ska det ändå bli lite läskigt att se den på bio, med en liten inneboende rädsla att Iron Man-världens tekniska kanon för alltid ska befläckas av gudomliga varelser och magi…

  2. 2 Niklas Elert augusti 31, 2010 kl. 8:01 e m

    Känns som om det står och faller lite med Thor-rullen i så fall. Kenneth Branagh ska regissera vilket ju är jävligt coolt. Natalie Portman spelar dessutom Tors flickvän Jane Foster. Men onekligen så verkar de köra hårt på gudaspåret, iaf enligt IMDB:

    ”The powerful but arrogant warrior Thor is cast out of the fantastic realm of Asgard and sent to live amongst humans on Earth, where he soon becomes one of their finest defenders.”

    Ju mindre ”mysticistisk” de gör den desto bättre borde Thor fungera med övriga hjältar, givet. Men betänk Avatar – där fanns det vissa till synes övernaturliga inslag (deras förmåga att kommunicera med naturen osv) som gavs – inom ramarna – rimliga naturvetenskapliga förklaringar. Man kan ju tänka sig att i den mån det blir en gudakult kring Thor så är det vidskepliga människor som skapar den – själv ser han sig bara som en snubbe från ”planeten” Asgård, sort of.

    Och för övrigt: X-akademien finns i serierna, men den har i alla fall mestadels, mest bestått av mutanter som ingått i superhjältegrupper (X-men, New Mutants, m m) inte av ”vanliga” mutanter.

  3. 3 Jonas Sigedal augusti 31, 2010 kl. 8:11 e m

    Precis, allting beror ju på hur Thors gudastatus förklaras. Något övernaturligt i meningen bortom naturen kan det ju svårligen röra sig om, eftersom Thor de facto existerar i den värld och natur där han verkar. En svårighet skulle ju uppstå om Asgard var en helt naturlig del av Thor-universumets människor redan från början, och således också för Iron Man-universumets människor, men det verkar ju som att man kommer förklara det efterhand. Kanske får man också lite för starka gudom-vibbar just för att det rör sig om en etablerad mytologi, och särskilt en för oss svenskar ganska välkänd. Man kanske helt enkelt bör se det som så att allting i dessa världar är ju mytologi, och att skillnaden bara är inspirationskällan. Hur som helst: Natalie Portmans medverkan kommer nog att få mig att dra tillbaka all eventuell kritik.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Jag som bloggar här heter Niklas Elert. Till vardags jobbar jag på Ratio - Näringslivets forskningsinstitut. Jag är liberal i sociala och ekonomiska frågor.

Jag skriver för diverse tidningar på mer eller mindre regelbunden basis och har flera kreativa strängar på min lyra. Jag och min gode vän Jonas Sigedal har tillsammans skapat julkalendern Kommunen och skrivit det satiriska eposet Germania som gavs ut på Hydra Förlag 2008. Kommande projekt är en science fiction-roman med arbetsnamnet Rymdsalongen.


%d bloggare gillar detta: