Fängelser

är något jag på senare har börjat betrakta som en ganska dålig idé, inte bara för att jag är en blödig, fisliberal humanist även om jag har sådana dubier också.

Det säger sig självt att det inte är vidare smart att samla en massa aggressiva grottmänniskor på ett och samma ställe. Jag ser det som ett ganska idiotsäkert sätt att göra den mest civiliserade i ansamlingen mindre så, och således i förlängningen göra samhället osäkrare snarare än säkrare. Den som gått på högstadiet – som i alla fall i den utformning det hade när jag var inlåst där för ett tiotal år sedan antagligen var en lika usel idé – vet förmodligen vad jag talar om.

Men det handlar inte bara om människorna. Malcolm Gladwell berättar i boken The Tipping Point (s.152-155) om hur ett antal helt vanliga, laglydiga medborgare rekryterades till ett experiment. Man skapade ett ”mock prison” med all nödvändig interiör, och delade in experimentdeltagarna i hälften vakter och hälften fångar. De fick all rekvisita som krävdes för att spela sina respektive roller.

The purpose of the experiment was to try to find out why prisons are such nasty places. Was it because prisons are full of nasty people, or was it because prisons are such nasty environments that they make people nasty? (…) What Zimbardo found out shocked him. The guards, some of whom had previously identified themselves as pascifist, fell quickly into the role of hard-bitten disciplinarians. (…) On the morning of the second day, the prisoners rebelled. (…) As the experiment progressed, the guards got systematicaly crueler and more sadistic. (…) Zimbardo hade originally intended to to have the experiment run for two weeks. He called it off after six days. (…) there are instances where you can take normal people from good schools and happy families and good neighborhoods and powerfully affect their behavior merely by changing the immediate details of their situation.

Med andra ord, om du (vakt eller fånge) inte är förråad när du först hamnar där, så blir du det inom loppet av, ja, timmar. Den stora tragedin är kanske att samma mekanismer, om än i kanske något mindre direkt form, opererar i stora delar av vårt skolsystem. Och denna miljö har knappast designats för att resultera i barbari, tvärtom. Men likväl. I vad som skulle vara en bastion för för kunskap, demokrati och humanism, tänkt att göra oss till civiliserade medborgare, har själva den förkroppsligade antitesen till dessa nobla mål – den hjärndöde fotbollsstjärnan som ägnar rasterna åt att sniffa lim alternativ trycka ner svagare elevers huvuden i toaletten och spola – blivit kungen.

0 Responses to “Fängelser”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Jag som bloggar här heter Niklas Elert. Till vardags jobbar jag på Ratio - Näringslivets forskningsinstitut. Jag är liberal i sociala och ekonomiska frågor.

Jag skriver för diverse tidningar på mer eller mindre regelbunden basis och har flera kreativa strängar på min lyra. Jag och min gode vän Jonas Sigedal har tillsammans skapat julkalendern Kommunen och skrivit det satiriska eposet Germania som gavs ut på Hydra Förlag 2008. Kommande projekt är en science fiction-roman med arbetsnamnet Rymdsalongen.


%d bloggare gillar detta: