Mina 50 öre

om Johan Norbergs och Martin Borgs film Överdos – En film om nästa finanskris som jag som sagt gick och såg i går. Föga förvånande uppskattade jag filmen, som bygger på Norbergs bok En Perfekt Storm som gavs ut på Hydra Förlag förra året (full disclosure: Hydra är även vårt förlag).

Överdos är, som Fokus Martin Ahlqvist skriver, ett slags ”Michael Moore på Svenska”, alltså tendentiös infotainement (inget fel i det) med en tes driven stenhårt av dels berättarröst Norberg, men framför allt av intervjuade proffspessimister som Peter Schiff och Gerald Celente.

Kontentan är att anledningarna till den globala finanskrisen tillämpas som lösningar på densamma: den bensin (räntedopning av ekonomin, oansvarig statlig lånepolitik, en implicit garanti om att den som är too big to fail kommer att räddas, med mera) som orsakade eldsvådan används till att släcka den. Fast nu med mer bränsle än tidigare. Det kommer med andra ord att gå ännu mer åt helvete när nästa bubbla spricker.

Lösningen på detta problem är, som så ofta, bättring – att, med skaparnas ord i talestunden efter filmen, välja obehagliga abstinensbesvär eller riskera en ny överdos med efterföljande totalkollaps.

Medan En Perfekt Storm i mitt minne mer ingående diskuterar vilka alternativa policies som måste ersätta de nuvarande är Överdos enklare: sluta med alla dumheter, punkt. Så kanske också en laissez-faire-policy kan sammanfattas? Fast egentligen inte alls. Det kan i ett större (och längre) perspektiv inte bara handla om att få Barack Obama, Ben Bernanke eller deras efterträdare att inse att oj, vi driver visst en dålig policy här. Det är inte människorna utan institutionerna. Problemet med räntan är inte att den är låg per se, problemet är att vi har planekonomisk prissättning på pengar, och så vidare… Jag misstänker att filmskaparna håller med.

Samtidigt är avsaknaden av konkreta policyförslag säkert bra för spridningen av Överdos. En förvisso väldigt sympatisk men likväl socialdemokrat jag pratade med efteråt hade till exempel mycket uppskattat filmen, och tyckte att den var ”opolitisk”. Ett bättre betyg från en dylik källa kanske den svårligen kan få, med tanke på att det väl är sagde sosse, snarare än undertecknad eller någon annan av de många ”redan frälsta” i publiken, som borde tillhöra en relevant målgrupp om skaparna faktiskt vill göra skillnad på riktigt med filmen.

I fall Överdos uppmärksammas eller höjs till skyarna på Svenskans ledarsida, i Magasinet Neo eller hos Reason Magazine är ju så klart trevligt, men so what? Klart att man ska skriva om den, men finns en klar risk att överdriven hausse från ”förutsägbara” källor leder till att den stämplas som en höger/liberalprodukt, och följdaktligen inte når utanför den lilla klubben av inbördes ideologisk beundran.

Desto viktigare då att Fokus recenserat, och att Överdos nominerats till den internationella Dokumentärfilmfestivalen DocMiami. Men det är en lång bit kvar till den ”allmänna” nivå som Michael Moore, Naomi Klein och andra popvänsterdebattörer spelar på. Jag hoppas verkligen att Överdos lyckas.

Skaparna har nämligen – i mitt, fullkomligt opartiska tycke – rätt, så det vore väldigt trevligt om de också kunde ”få rätt”, i bemärkelsen att deras film faktiskt för det genomslag den behöver. Men att ha rätt är vare sig ett tillräckligt eller ens nödvändigt villkor för att få rätt, något Moore och Klein i mitt tycke är storartade bevis på.

Om filmen ska spela roll, på riktigt, då måste man locka just de opolitiska ”massor” som Chockdoktrinen och Fahrenheit 9-11 gjorde, för att därefter, precis som de verken, fullkomligt överväldiga med sin starka tes. Med den lilla skillnaden att Borgs/Norbergs tes, till skillnad från Moores/Kleins, stämmer och, naturligtvis, måste berättas. Som ekonomen Bill Easterley skriver, i en diskussion kring hur farliga de finansiella reformer som just nu håller på att genomdrivas av Demokraterna är, eftersom de inte ens berör rätt problem:

This is an extremely serious issue that will affect both the future of the US economy and the cause of global development, so therefore it is unlikely anyone will pay attention

Förhoppningsvis kan Överdos bidra till att han får fel i den förutsägelsen. Som sagt så kan den ses på söndag kl 8 i TV4 Fakta.

0 Responses to “Mina 50 öre”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Jag som bloggar här heter Niklas Elert. Till vardags jobbar jag på Ratio - Näringslivets forskningsinstitut. Jag är liberal i sociala och ekonomiska frågor.

Jag skriver för diverse tidningar på mer eller mindre regelbunden basis och har flera kreativa strängar på min lyra. Jag och min gode vän Jonas Sigedal har tillsammans skapat julkalendern Kommunen och skrivit det satiriska eposet Germania som gavs ut på Hydra Förlag 2008. Kommande projekt är en science fiction-roman med arbetsnamnet Rymdsalongen.


%d bloggare gillar detta: