Om knarket

I morse satt i morgonsoffan författarna bakom ”Kokain – drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman”, Lasse Wierup och Erik de la Reguera. De betonade att även om kokainbruk kan leda in i ett negativt personligt beteende, anser de att det i debatten är för stort fokus på den utsatte konsumenten.

Snarare betonar de att så länge den rika världens medelklass pumpar in pengar i kriminella organisationer kommer det att fortsätta att se ut som det gör i exempelvis Mexico, som ju har sett en dramatisk upptrappning av kokainkriget på senare åren. Mexico är som bekant på väg in i ett inbördeskrigsliknande tillstånd där konkurrerande karteller och militär gör upp på civilbefolkningens bekostnad.

Wierup och de la Reguera menar att anledningen till våldet beror på de enorma vinster som strömmar in från USA och Europa, ett resultat av alla kokainkonsumenters efterfrågan. Således borde man göra västs kokainkonsumenter mer medvetna om var de skickar sina pengar och vad det leder till – trycka på handelsaspekten och ett mer aktivt konsumentansvar. Snarare än att fås att tänka på sin hälsa måste man fås att ta moraliskt ansvar för sina handlingar. Wierup säger att han är övertygad om att de flesta kokainkonsumenter inte är beroende av drogen.

Legalisering tror däremot ingen av författarna på, det skulle vara ”fullständigt livsfarligt och förödande”. De anser att det är viktigare att fokusera på efterfrågan i kombination med fattigdomsbekämpningen. Mycket av problemen anser de beror på att en stor del befolkning i kokainproducerande länder lever i fattigdom och således finns tillgänglig som billig arbetskraft för kokainkungarna.

Jag har ännu inte läst boken men uppskattar författarnas fokus på vad kokainhandeln får för konsekvenser för befolkningen i Latinamerika. Samtidigt kan jag inte förstå hur de kan vara blinda för att länken mellan den rika världens efterfrågan och våldet är just kriminaliseringen. Skulle anledningen annars vara att kokain är en farlig drog? Det finns gott om farliga droger som produceras och konsumeras lagligt utan att tusentals människor behöver dö i produktionsprocessen.

Nyligen läste jag Tom Feilings bok ”Kokain – Drogen som erövrade världen” där han utförligt beskriver de mekanismer som verkar i och med kriminaliseringen av kokain. I korthet: eftersom varan kriminaliseras kommer enbart kriminella att producera den, och de har ingen domstol att vända sig till vid avtalstvister utan kommer att ta till vapnen. Samtidigt ökar kriminaliseringen de potentiella vinsterna och således incitamenten till att producera, varför en seger över en kokainkung som Pablo Escobar aldrig kommer att vara annat än en Pyrrhusseger eftersom det alltid finns en ny kartell som väntar på att ta hans plats (Sedan Escobars fall har också produktionen i Colombia femdubblats).

En legalisering skulle bryta länken mellan efterfrågan och våldet, och ge större möjligheter till att hjälpa människor som faktiskt fastnar i ett missbruk. Kokainet är redan ”fullständigt livsfarligt och förödande” – men man måste åtminstone överväga de förbättrade möjligheterna vid en legalisering att göra något åt detta genom regleringar, konsumentinformation och vård. Att hårda tag inte fungerar är ett faktum.

Uppdatering: Sydsvenskans Per Svensson har på DN:s uppdrag recenserat Wierup och de la Regueras bok:

I kokainindustrin karikeras den råa och rena kapitalismen. Kokainet är som oljan. Marknaden omättlig. Vinsterna oerhörda. Krigen om kontroll över råvaran och transportvägarna skoningslösa.

Dock intet om varför just denna marknad är så våldspräglad.

2 Responses to “Om knarket”


  1. 1 Johan Folin april 15, 2010 kl. 2:09 e m

    Jag håller med dig, men har produktionen i Colombia femdubblats eller femfaldigats?

  2. 2 Niklas Elert april 15, 2010 kl. 2:13 e m

    Femfaldigats, skulle det stå, alltså ökat med 400% (för att reda ut begreppen/förvirra ytterligare).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Jag som bloggar här heter Niklas Elert. Till vardags jobbar jag på Ratio - Näringslivets forskningsinstitut. Jag är liberal i sociala och ekonomiska frågor.

Jag skriver för diverse tidningar på mer eller mindre regelbunden basis och har flera kreativa strängar på min lyra. Jag och min gode vän Jonas Sigedal har tillsammans skapat julkalendern Kommunen och skrivit det satiriska eposet Germania som gavs ut på Hydra Förlag 2008. Kommande projekt är en science fiction-roman med arbetsnamnet Rymdsalongen.


%d bloggare gillar detta: