Min nya blogg! Samt blodsdiamanter, Sierra Leone och Afrika

Det här är det första inlägget i min nya blogg. Mer om mig här. Det såg länge (nåja, i fem dagar i alla fall) ut som att mitt nyårslöfte om att börja blogga igen och under eget namn skulle gå i stå, till följd av en intrikat väv av felaktiga inställningar som gjorde det omöjligt för mig att a) posta blogginlägg och b) när de väl postats få dem att synas direkt på sidan. Men nu är bollen i alla fall i rullning, och jag tänkte inleda med några funderingar kring… just det, blodsdiamanter, Sierra Leone och, i förlängningen, utsikterna för Afrika.

Jag tog mig tid under en lång, slö hemmakväll som gräsänkling att äntligen se Blood Diamond, som hyllades våldsamt när den kom för några år sedan. Filmen utspelar sig på det sena 90-talet i inbördeskrigets Sierra Leone, med Leonardo DiCaprio i rollen som den minst sagt tvivelaktige hjälten som säljer vapen för diamanter. DiCaprio förtjänade sin oskarsnominering, och kompletteras väl av sina medskådespelare Djimon Hounsou och Jennifer Conelly.

Vad som förvånade mig med tanke på filmens anspråk på grym realism – med avhuggna lemmar, massmord och hjärntvättade barnsoldater – var hur pass underhållningsartat våldet var. Spektakulära biljakter och eldstrider förde tankarna till någon av de senare Bond-rullarna. Det var både spännande och motbjudande på samma gång, men jag förstår inte att det inte blivit rabalder om detta.

DiCaprio gör en klassisk klättring uppåt i de andliga hierarkierna och tackar av med att offra sig för Hounsous och hans sons skull, och det är ju vackert och nobelt och fint, men det är lite svårt att glömma att han strax innan i berått mord sköt ihjäl barnsoldater. Filmen är inte baserad på en riktig i händelse utan precis lika mycket fiktion som James Bond. Om Agent 007 hade mördat småungar inbillar jag mig att det skulle ha blivit ett visst stohej. Men jag kanske har fel.

Sierra Leones inkomst per capita är hälften av Nordkoreas, man befinner sig nära botten i såväl HDIs som HPIs rakningar, medan däremot Ginikoefficienten som mäter inkomstojämlikhet är skrämmande hög. Inbördeskriget som började 1991 och pågick i över ett decennium var i grund och botten en strid om kontroll över diamantindustrin. En gammal man beklagar sig i filmen över Sierra Leones diamantfyndigheter och utbrister att han hoppas att de aldrig hittar olja i landet – ”Then we’d have real problems”. Nu är exempelvis Botswana bevis på att det går att handskas mer förståndigt med sina naturresurser, men Sierra Leone är bara ett av många länder i Afrika som drabbats av en resource curse som får holländska sjukan att likna en mycket mild förkylning.

Likväl: Real tillväxt i BNP har legat gott och väl över 5% i Sierra Leone de senaste åren. Det sammanfaller med en trend för hela Afrika. Som Tyler Cowen påpekade nyligen i sin sammanfattning av ”the naughts”: ”To be sure, in Africa, there is still enormous misery. Nonetheless, overall standards of living rose in a wide variety of countries there, with economic growth for the continent as a whole at more than 5 percent in most years. Many basic essentials, like water, sanitation, electricity and especially telephones, are more commonly available.” Om man dessutom har i minnet att Afrika söder om Sahara faktiskt hade negativ tillväxt per capita i flera decennier efter oberoendet, blir detta trendbrott än mer anmärkningsvärt (Alex Tabarrok illustrerade detta väl i sitt Ted-talk ca 3 minuter in).

Afrika står inför oerhörda utmaningar under många år framöver, men lite försiktig optimism kanske ändå är på sin plats? Jag kan förvarna om att jag återkommer till ämnet då jag efter mitt besök i Kenya förra månaden börjat odla mitt Afrikaintresse på allvar. Men framöver, misstänker jag, blir det med större fokus på problemen – dessa siffror för Sierra Leone kanske kan ge en mild indikation över vad jag tror behöver åtgärdas.

0 Responses to “Min nya blogg! Samt blodsdiamanter, Sierra Leone och Afrika”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Jag som bloggar här heter Niklas Elert. Till vardags jobbar jag på Ratio - Näringslivets forskningsinstitut. Jag är liberal i sociala och ekonomiska frågor.

Jag skriver för diverse tidningar på mer eller mindre regelbunden basis och har flera kreativa strängar på min lyra. Jag och min gode vän Jonas Sigedal har tillsammans skapat julkalendern Kommunen och skrivit det satiriska eposet Germania som gavs ut på Hydra Förlag 2008. Kommande projekt är en science fiction-roman med arbetsnamnet Rymdsalongen.


%d bloggare gillar detta: