Superhjältar är bra för mig

Jag identifierar mig mycket med Spindelmannen. Det är inte bara bra för min självkänsla utan gör mig dessutom starkare, om man får tro nya experimentella rön:

In the researchers’ words, this suggests “one possible explanation for the overwhelming popularity of superheroes in our society is that, for some men, they may fulfill an important psychological function: making them feel better about their bodies.”

Håhåjaja.

På spaning efter den apokalyps som flytt

Min idol Matt Ridley har en suverän text i Wired om varför man inte ska oroa sig för jordens undergång.

Min andra sommar på Expressen

är nästan över. Men nu har jag en sida på expressen.se där alla mina krönikor är samlade, vilket ju är bra. Det tråkiga är att någon mucklat med artikelsidorna så man inte kan se twitter- och facebook-delningar längre.

Nu följer två veckors semester i Spanien, därefter en avslutande vecka på tidningen innan fortsatta studier tar vid.

Ekvationerna som förändrade världen

Verkar vara en kul bok av Ian Stewart, professor emeritus i matematik. Här skriver han om en av de mer ökända: Black-Scholes..

The prime directive

Om Afghanistan, bistånd, bostadsbubblor etcetera i The Economist:

In sum, we violated the prime directive. Violating the prime directive was, in fact, the entire mission: we wanted to fix Afghanistan. We were willing to spend a lot of money as long as it produced results. What we’ve learned is that development aid doesn’t work this way. You can’t get more definite results, or speed up the process, by spending more money. In fact, spending more money will most likely screw things up. We already learned this once, in Vietnam; now we’ve learned it again. Development aid will be successful where it takes a lower profile, doesn’t spend so much money, and sets goals for itself that are modest and achievable within the constraints of what the locals actually want to do and what they’re capable of doing. One other suggestion: it may seem sexier and more noble to develop a country that’s in the middle of a war, but it might work better if you try a country that isn’t.

Vi kommer inte från jorden

”Humans are not native to Earth. Our lack of proper biological adaptation to the prevailing terrestrial environment indicates that we originated elsewhere. (…) Across most of this planet, unprotected human life for any length of time is as impossible as it is on the Moon. We survive here, and thrive here, solely by virtue of our technology. (…) Humans are not native to the frigid Earth, only to tropical Kenya. We colonized the rest.”

Så skriver Robert Zubrin i stridsskriften Entering Space – Creating a Spacefaring Civilization, som jag läser i researchsyfte för vår sci-fi-roman. Ironiskt nog upptäckte jag dagen efter att jag beställde den att samme Zubrin skriver i senaste (rymd!)numret av Reason om hur mycket (eller lite) austronauters liv borde vara värda.  

Tillbaka

Nu har jag varit i radioskugga ett par veckor. I mellanloppet har jag hunnit med att sluta på Expressen, skriva på min och Jonas Scifi-roman, börja som doktorand vid Örebro Universitet, samt återvända till Ratio, där jag kommer att sitta under merparten av doktorandstudierna.

Min sista krönika i Expressen kom ut för ett par veckor sedan men för min egen möjlighet att överblicka kaos länkar jag till den här: Bättre och bättre. Rubriken är missvisande, men kontentan är att det antagligen blir bra i det långa loppet även om allt på kort sikt kan gå åt helvete. Med världsekonomin alltså; Gary Becker har en bra artikel om detta dystra ämne i WSJ.

För övrigt går årets Eli F Heckscher-tal av stapeln i dag. Talare är i år Joel Mokyr, som skrivit den mycket läsvärda boken The Lever of Riches, där han gör caset att teknologisk kreativet är nyckeln till den moderna världen. Fast på senare tid ska han ha blivit mer McCloskeyesk, om jag förstår saker och ting rätt.


Jag som bloggar här heter Niklas Elert. Till vardags jobbar jag på Ratio - Näringslivets forskningsinstitut. Jag är liberal i sociala och ekonomiska frågor.

Jag skriver för diverse tidningar på mer eller mindre regelbunden basis och har flera kreativa strängar på min lyra. Jag och min gode vän Jonas Sigedal har tillsammans skapat julkalendern Kommunen och skrivit det satiriska eposet Germania som gavs ut på Hydra Förlag 2008. Kommande projekt är en science fiction-roman med arbetsnamnet Rymdsalongen.